Vi var klass nummer 6 ut vilket är precis i början, hela klassen var så äckligt taggade. Vi stod bara och hoppade upp och ner och skrek EK12a det högsta vi kunde. Minuterna innan själva utspringet var så himla häftiga och fyllda med så mycket lycka och förväntningar. Sen var det äntligen dags för oss att springa ut på balkongen framför ett hav av människor. W O W. Allt gick i slow motion, jag bara njöt av våra minuter där uppe och hade så kul. Det var helt sjukt!