Förlåt för sen uppdatering! Men har sedan jag kom hem legat i sängen och stirrat upp i taket! Känner mig tom, arg och bara jäkligt ledsen. Min cykel blev stulen idag och ni kan ju försöka föreställa er vilken förlust det är om man ständigt cyklar överallt. Jag, Emma och våra cyklar. Vi är som ett memory, två kort som hör ihop. Efter ett bra tags letande av både mig och vänner, (Tack till alla er som på något sätt bidrog med letandet!) var jag tvungen att ge upp och traska hemåt! Vad är glädjen i att ta något som tillhör någon annan? Det är en av alla tankar som snurrar i huvudet just nu.

Men vet ni? Hoppet är det sista som överger människan. Jag tänker inte sluta hoppas bara för att jag inte hittade den idag.. Förhoppningsvis hör någon av sig om den dyker upp. Den personen kommer jag vara i evig tacksamhet till. Så om ni hittar en svart damcykel i märket Sjösala, som saknar plingklocka, har en mycket sliten cykelkorg samt en svart "matt" sadel..Hör av er!