Ikväll har jag och Emma gått runt och knackar dörr! Vi har försökt med alla möjliga sätt att pracka på folk det just vi har att erbjuda, vilket ikväll var salami. Det gick väl...sådär måste jag erkänna! Men det finns fler tåg och förhoppningsvis lyckas vi bättre en annan kväll.

Det är så kul att se den uppenbara skillnaden från dörr till dörr, vissa är jätte pratglada och trevliga, medan andra stänger dörren innan vi ens pratat klart. Jag menar, hur svårt kan det va att bjuda på ett litet léende och lyssna i 20 sekunder? Jag kan förstå om man tröttna på alla sorters föreningar som springer runt och säljer allt skit man kan sälja, var och varannan kväll. Men lyssna kan man väl åtminstone göra? Låtsas om inte annat.