Man står längst en strand och blickar utöver havet, eller upp emot himlen.. Det finns inget stopp! Man känner sig så liten, som ett sandkorn på en strand, i denna värld. Men samtidigt är jag så stor, i mitt egna liv! Liksom så stor, men ändå så liten på samma gång!

Ibland känns världen så himla liten! Som när man springer på en gammal dagis fröken man inte träffat på flera år, på en strand i Thailnad? Men samtidigt kan jag inte sluta farsineras av hur stor vår värld egentligen är! Det finns så många platser, vi vet så lite om. Mycket är dolt! Saker som hur andra människor lever och har det, hur saker skiljer sig åt. Det är dolt men ändå öppet för alla att se, bara de öppnar ögonen.