Ibland går livet fortare än vad jag klarar av. Nya saker händer, man möter nya människor, förlorar folk man brytt sig om, tvingas göra en massor av val och mitt i allt detta hinna återhämta sig. Man står där, vet att allt har hänt, eller händer, accepterar det lite grann, men halkar efter. Tappar takten. Hinner inte bearbeta, sörja, glädjas.