Angående min hjärnhinneinflammation som jag såg att vissa av er undrade över!

Det är svårt att förklara hur ont det kan göra vissa stunder, det är som att hela världen stannar upp. Jag blir rädd. Men som tur är så försvinner det värsta av värken lika snabbt som den kommer. Allt går upp och ned. Mår relativt bra vissa dagar men desto värre dagen därpå. Orken försvann ikapp med att inflammationen kom och att gå i en trappa kan nu kännas som det mest intensiva träningspasset. Det är troligtvis det som är jobbigast (bortsätt från att ständigt ha ont) att orken inte är densamma. Jag vill det ena men kroppen något helt annat. Trist.

Jag försöker klara av vardagen trots det här! Dock med vissa undantag. Jag går tillexempel inte hela dagar i skolan och jag är oftast hemma och vilar tiden utöver det. Får hela tiden prioritera vad och när jag ska göra saker och ting. När jag gör valet att hitta på något vet jag att smällen kommer där efter. Men det är sånt man får ta!

Jag vill inte vara den som klagar! Jag vet att det finns dom som har det tusen gånger värre än jag. Det är något jag försöker tänka på när det gör som ondast. Men samtidigt tror jag att det är viktigt att få må dåligt ibland och kanske få klaga lite. Det hör till!