Ibland är svårare att lämna de gamla bakom sig, än att ta de nya framför sig!

Har känt nån slags ångest i skolan idag.. Nu som först liksom?
Ja trivs hur bra som helst i den nya klassen, och vill nog egentligen inte tillbaka till den gamla klassen..
Men ändå kan jag inte sluta tänka på den? Det är nog inte klassen ja saknar, utan kanske de som var runt omkring? Vissa lärare, m.m!

Missförstå mig inte, för ja kommer inte byta tillbaka! Trivs bra som de är just nu!

Var bara tvungen att skriva av mig lite..